Egentligen vet jag vad jag känner.

Men nu gömmer jag det.

Egentligen vill jag bara sova, inatt ska jag sova.

Medans fingrarna trycker ner en bokstav i taget så ett ord bildas på denna data skärm, tar handen en vila från allt skrivande.
Nu står allt jag känner på linjerade papper.

Ingen kommer någonsin få veta något mera,

här ifrån är det hemlighetsstämplat, här ifrån är det bara jag och mina papper.

 Och inatt är det jag och min dejt är tv:n men min älskare är sängen. 

Egentligen ska jag inte skriva vad jag känner här,

egentligen ska jag hålla allting inom mig.

Egentligen skulle du varit här.

Jag kämpar, mer än vad du någonsin kommer få veta.

Jag älskar dig, men än vad du kan föreställa dig.

Men du vill inte acceptera våran kärlek längre,

så varför ens försöka?

"När tiden är rätt ska jag plocka upp dig,

och ta dig långt här ifrån"

Med endast två timmars sömn denna natt är jag förvånadsvärt pigg, men jag ska inte förneka att det var en enkel kamp att ta sig upp ur sängen imorses.
Efter 45 minuters snoozning och två påminnelser av min fader var jag tvungen att dra av mig täcket och sätta mig upp.

Mot min vilja kan jag då säga.

Även fast vi hade ett lov för någon vecka sedan är jag fortfarande trött. Illamående, ingen matlust, sömnlösa nätter och röda ögon har blivit en vana i vardagen.

Ingenting är längre som det varit förut, men på något sätt har ingenting förändrats.

Jag lever fortfarande med känslorna, känslan och varje dag är en kamp för att tygla mig själv.

Ibland lyckas jag, ibland skenar hästen iväg.

Idag är en dag då jag bara flyter med.

Då allting rusar förbi fast jag är kvar i någon slags slowmotion.

Och jag längtar redan tillbaka till min varma säng och mitt fluffiga täcke.

Såhär mitt i natten gjorde Anton en ramsa om fagra mig;

Byxbeklädd blott baktill backhoppade Bert bort bakom baconbantade Bodil, bredvid beskådade berusade blind-Begnt bittert: blottande barbröstade  bellydansande bartendern Bangelica

haha, hajjemän.

Den tackar vi för :)

Jag önskar att jag kunde tygla mina känslor,

bura in dom, 

slänga ut dom, 

radera.

Jag försöker att glöma, försöker med annat.
Känslorna kommer alltid tillbaka och jag funderar på om det någonsin kommer bli bra igen.
Jag är för svag.

Jag har gjort allting för dig,
jag kämpar för något vackert som våran kärlek.
Men du ger bara upp.
Varför? Varför? Varför? Varför?
Jag kommer aldrig förstå,
hur du bara kan strunta i våran kärlek såhär.
Aldrig, aldrig, aldrig.

Så jag hör att du är på kryss med boozen
Så jag hör att du förklarat krig mot kärleken
Men inte ska du dricka ditt hjärta itu
Så du vill bo på Easy Street, aldrig riskera nåt, aldrig växa upp

Jag är inte skyldig dig nåt längre

Jag raderade allt jag skrev,

blottar mig inte öppet längre.

Allting inom mig,

ingen vet någonting. 

Och ingen förstår. 

Don't go wasting your emotions,

lay all your love on me. 

Så väl som att allting kan bli bra på några sekunder,

kan allt förstöras igen.