Jag önskar att jag kunde tygla mina känslor,

bura in dom, 

slänga ut dom, 

radera.

Jag försöker att glöma, försöker med annat.
Känslorna kommer alltid tillbaka och jag funderar på om det någonsin kommer bli bra igen.
Jag är för svag.

Jag har gjort allting för dig,
jag kämpar för något vackert som våran kärlek.
Men du ger bara upp.
Varför? Varför? Varför? Varför?
Jag kommer aldrig förstå,
hur du bara kan strunta i våran kärlek såhär.
Aldrig, aldrig, aldrig.

Så jag hör att du är på kryss med boozen
Så jag hör att du förklarat krig mot kärleken
Men inte ska du dricka ditt hjärta itu
Så du vill bo på Easy Street, aldrig riskera nåt, aldrig växa upp

Jag är inte skyldig dig nåt längre