JA!
För tillfället älskar jag min (våran) dator.
Den accepterade min nya kamera och jag fick in bilderna från min älskade kamera.
ÅHÅ!
Det gjorde min kväll.

Jag lovar, nästa gång kommer det inte fungera bara för det . .
Återstår att se.

Jag tror jag ska göra något litet och vackert.
Ett påskägg kanske jag kan få ihop.

En ros kanske?

Jag frågade min moder om hon hade någon gamal kavaj jag kunde få,
hon visste inte.
Hon skulle undersöka detta i helgen om hon hade någon som passade lilla mig, och om det finns något fint som passar mig blir jag lycklig tjej.

 Om inte, så får jag ruinera mg själv och införskaffa mig en.

Imorgon är det torsdag som är lika med (=) kort dag i skolan, och det gillar vi. Jag i alla fall.

Så det ser ut som att det blir en plugg dag, och sedan en pause med glass i vårsolen med dem bästa, Sofian och Nikolinan.

Och ännu en gång bland tankar på hallon och solsken så har du krossat mig,

Solen lös när pappa skjutsade mig till skolan.
Jag blev glad och ett lugn kom över mig.
Skolan kommer passera smärtfritt och det känns bra.
I eftermiddagssolen (hoppas det är sol ute idag, heh) blir det fika.

Jag kommer le, undra hur jag kommer känna inombords.
Det återstår och se, och det blir ett experiment.
Men jag tror att båda vet, båda förstår.

I'm falling in love, 

I'm falling in love for the first time,

and I know it's for real.

Jag och min klass poppar Queen och livet är bra,

livet har kommit tillbaka.

Det är fredag och om cirkus 4 timmar väntar en ledig helg!
Ledig och ledig, skolfri i alla fall.

Helgen innehåller födelsedagsmiddag för Mikaela och party!
Jag ser fram emot det!
Så jag hör att du är på kryss med boozen!

Inte riktigt, men nästan.

Jag som trodde att våren var på väg,

jag hade fel.
Gatorna är täckta med vit snö och det är halt, dock vackert.

Vi får se vart detta leder,

men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande går runt och hoppas.

Våren börjar komma och solen lyser vilt.
Jag börjar få tillbaka pirret som våren för med sig.
Och ibland kan jag gå med ett leende på läpparna.
Ibland kan jag gråta för att himlen är vacker.
Som kvällen då jag förstod hur mycket jag älskade dig.
Då var himlen färgad av rosa och blått.
Hela den kvällen var vacker, hela du var vacker.
Och tillsammans blev vi dom vackraste.

Jag har börjat glöma hur ont det kan göra, hur sårad jag kan vara.
Ibland, när solen lyser vilt känner jag hur allt kan bli bra.
För jag tror (på oss).

Men jag vet inte vad tiden för med sig,
och det finns ingen säkerhet i vad man känner eller vad man tror på.
Men jag hoppas,

och när solen lyser känns det bättre.

Jag sover mycket mer än jag borde.
Igen.
Dagarna passerar utan att jag märker något.
Nätterna passerar utan att jag tittar upp mot stjärnorna.

 Men stjärnorna är vackra när dom glittrar i den svarta natten,
dom är äkta.
Dom lyser, även fast dom kanske är döda.
Jag lyser inte.
Jag passerar i svart vitt.