Våren börjar komma och solen lyser vilt.
Jag börjar få tillbaka pirret som våren för med sig.
Och ibland kan jag gå med ett leende på läpparna.
Ibland kan jag gråta för att himlen är vacker.
Som kvällen då jag förstod hur mycket jag älskade dig.
Då var himlen färgad av rosa och blått.
Hela den kvällen var vacker, hela du var vacker.
Och tillsammans blev vi dom vackraste.

Jag har börjat glöma hur ont det kan göra, hur sårad jag kan vara.
Ibland, när solen lyser vilt känner jag hur allt kan bli bra.
För jag tror (på oss).

Men jag vet inte vad tiden för med sig,
och det finns ingen säkerhet i vad man känner eller vad man tror på.
Men jag hoppas,

och när solen lyser känns det bättre.