Jag hittade dom längst in i garderoben när jag letade efter en tröja.
Jag brydde mig inte då, slängde dom hårt i marken och gick vidare.
Ikväll har jag plockat upp dom, andats in lukten som finns kvar.
Och känslan av din närhet kommer tillbaka.
Allting kommer tillbaka och det går som en film inuti min hjärna.
Slowmotion.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.

Det var så, det stämmer.
För mig var allt förbjudet, men jag bröt mot reglerna.
Och jag andades in dig, du andades in mig.
Vi i varandra.
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick,

och allt var förlorat.

Det stämmer också, för jag levde för dig.
Du bröt, rakt av.

Jag har varit arg, ledsen, besviken, sårad.
Jag har känt hat, men kärlek på samma gång.
Och jag vet inte vad jag känner ikväll.
En utmattning, en hjälplöshet, en känsla som kommer tillbaka.

Och med varsamma steg kliver jag upp ur sängen,
släcker lampan.
Ljuset av tv:n är allt som finns kvar.
Och våra nallar är den enda trygghet som finns.
Och doften av dig har kommit tillbaka. 

Det är nu jag förstör mig själv, igen.
Ett steg fram, fem steg tillbaka.

Jag har dragit mig för att visa mig ute,

dragit mig för livet.

I helgen levde jag.
I fredags gjorde Håkan mig lycklig.
Det blev dans non-stop i 2 timmar och 30 min, det blev glädjeskutt och tårar.
Vi dansade och vi var lycklig.
Natten fortsatte med drinkar på Husaren, jag och mina kusiner.
Och ja, jag levde för dansen och för skratten.

I lördags var det maskerad.
Förfest, party i bilen med YMCA, felkörning, och ännu en natt med dans.
Pirret i magen fanns allt också.
Ett tack till Anton som hämtade och körde hem oss :)

Den bästa helgen på länge har det varit, jag har varit lycklig.

Men man kan fråga sig, varför ska jag alltid på krossad när jag är påväg någonstans?
Jag var påväg, nu stampar jag på ruta ett igen.
Ett steg fram, backa fem.