Jag sover mycket mer än jag borde.
Igen.
Dagarna passerar utan att jag märker något.
Nätterna passerar utan att jag tittar upp mot stjärnorna.

 Men stjärnorna är vackra när dom glittrar i den svarta natten,
dom är äkta.
Dom lyser, även fast dom kanske är döda.
Jag lyser inte.
Jag passerar i svart vitt.