Grattis till Håkan Hellström, Årets Manliga Artist -08

Och den 6:e mars, då jävlar! 

Jag har varit på cirka 9 spelningar med denna man,

och ingenting, nej, ingenting kan få mig att glömma saker heller, så som Håkan gör. 

På något sätt är det magiskt. Allt det som gör ont inom mig, det glömmer man bort, och då Håkan sjunger, falskt eller inte, så försvinner smärtan. Och kvar är musiken, skriken, och lyckan. På något magiskt sätt får han mig att må bra, vad det än är så blir det alltid bra, i alla fall för stunden. 

Magiskt är ordet, magiskt men tragiskt. För det vara inte så länge som man hoppas på, någon gång tar det slut, och det är då man svävar för ett ögonblick, som att världen vore ett bra ställe ändå, men suggsesivt växer problemen och smärtan fram igen. Och dom stannar, tills nästa gång. 

Eller som då, då man sätter på skivan, lägger sig raklång i sängen och bara skriker ur sig låttexterna, och för ett kort ögonblick kan man må bra igen. 

Hans texter må rädda en, även om hans röst är falsk. Och det är de som många ogillar med honom. Men känslan han har i sig, och känslan och liv han ger sina texter och låtar är obeskrivligt. 

 Och kanske är det någon vissa människor aldrig kommer att förstå eller komma underfunn med. 

Och det är honom jag vill tacka, för att  han en gång räddade mig. Då det var som värst, då allting bara var borta

Han är den största idolen, 

Och den sista lediga dagen har passerat. Ingenting har gjort och ibland är ingenting bra.
Jag och Anders har spenderat tiden i min säng, det har varit mysigt.
Chips, Prison Break, Henry Poole was here, salta björnar, popcorn, chips.
Det innehöll gårdagen och idag i alla fall.

Vi är feeeta, men vi gillar det. hähä.

Ikväll ska jag tillbringa tiden framför TV med mamma, grammisgalan. Och menyn till det, skagentoast med massor av räkor. Mumma!

Imorgon börjar skolan igen. Men jag tänker frammåt och endast 5 veckor till sportlovet!

Jag orkar inte gå upp tidigt och tillbringa mina dagar på lektioner och försöka lära sig någon formel i den underbara fysiken. Eller engelska. Men jag antar att det bara är att jobba på. Och kanske göra sitt jobb lite bättre nu. Halva gymnasietiden har gått, vart tog tiden vägen? Så otroligt fort har det gått. Och vad ska man göra efter studenten? Jag har ingen aning vad jag vill syssla med eller vad jag vill göra när skolan är färdig. Och om jag ska erkänna det, så är jag rädd för framtiden och vad den kommer med. 

 Ja, så är det. Men man kanske skaförsöka leva i nuet nu ändå och inte haka upp sig. Det är ju ändå ett tag kvar av gymnasietiden..